Utelåst i snöovädret...
...Det var ju en upplevelse! Men jag tar det från början:
Fredag morgon, snön har fallit från himmlen o blåsten har hjälp till med att virvla omkring den på precis de ställen man inte vill ha snön...Men men, jag får ju inte bestämma.
Jag har jobbat delad tur idag så på morgon tänkte jag att om jag är smart o förbereder lite inför senare idag dvs skotta upp infarten så jag kan ställa jobbarbilen på värmning när jag har mina timmar.
Jag satte igång brödrosten o fixade min c-vitamin brus, ställde fram mina piller o tänkte: "Jag tar bara på mig morgonrocken o byxorna under jackan + powerskor, mössa o vantar, det var ju gode varmt bara -4, då klarar jag mig för att skotta lite o hämta tidningen".
Vid det här laget hade även Patrik kravlat sig upp (alltid 5min innan bussen går...) Han fick en puss o vi sa hejdå.
Jag gick ut o började skotta, glad i hågen o helt lyrisk över den vackra vita snön som låg på marken!
Tänkte att det var ju skönt att börja morgonen med lite fysikskt arbete :)
Patrik kommer ut o vi säger hejdå en gång till, jag fortsätter o skottar...När jag väl är klar går jag o hämtar tidningen o då åker Patriks jobbarbuss förbi.
Jag går mot vårat hus som ser så underbart mysigt ut med alla julbelysningar o den vita snön som är uppefter väggarna o på fönstren, såååå underbart!!
Sparkar av mig snön från skorna.
Tar i handtaget på dörren...Hmmm...har den frusit fast? (den brukar göra det...)
Tar en gång till i hadtaget...Men va fan... DÖRREN ÄR JU LÅST!!!
VAD I HELVETE!
JÄVLA PATRIK!
Inga nycklar o INGEN MOBIL!
Känner i nuläget hur gråten kokmmer smygandes...Jag blir förbannad....Jag skrattar...Jag gråter igen...
WHAT TO DO?!??
Jag går mot min morbror som bor tre hus bort, men kommer på att han har ju nyss körtförbi o hälsat, hans fru ligger nog o sover för det ser mörkt ut...
Hmm...Mamma har ju en extra nyckel, men givetvis är hon ju i Piteå, JÄVLA FUCKING MURPHYS LAG!!
Hmm...Mammas grannar Sara o Mange har en extranyckel till mamma...Jag springer o hoppas på att de inte hunnit fara på jobbet!
Tänker er: Jag löpandes i min fina blåa morgonrock, mintgröna mjukisbyxor, en kärring jacka o powerskor, kände mig ungefär lika elegant som en elefant! (rimma kan jag oxå :))
Ni måste även tänka er att det var ju inte plogat....ganska mycket snö och jag HATAR att springa, det är jobbigt!
Nu börjar jag närma mig ängsvägen, gråten i halsen, men det känns bra mycket bra.
Nu är det bara att hoppas att nån är hemma!
Det är låst...men jag knackar o ber till gud att nån ska öppna!
O ja! Mange är hemma =LYCKA!
Får låna telefonen för att ringa Patrik.
"DU HAR LÅST UT MIG!"
"Å fan..." får jag till svar...
"Ja det är väl det minsta man kan säga!"
Han får ju helt enkelt åka klart buss till RFN (givetvis, han kan ju inte gå till Vistträsk då får jag ju vänta hela helgen...) För att låna en bil så han kan komma o låsa upp dörren.
Nu är alltså klockan ca 06.50, jag börjar 07.30 som tur är!
Får låna mammas nyckel så jag kan ringa jobbet...Söta rara Kristina svarar, när hon hör vad jag har för ursäkt till att jag kommer försent så nästan dör hon av skratt! Vid det här laget har jag själv börjat lite smått (LITE smått) tycka att det hela är LITE komiskt...
07.15 Ringer mannen i mitt liv o säger att han åker... Trodde ju att han hade gjort det för länge sen men icket... Lovar att detta var den längst halvtimmen i mitt liv!
07.50 ÄNTLIGEN HEMMA IGEN!
Snabbt på med kläder, slänga i mig piller o mackan, borsta tänder, på med alla ytterkläder, halvspringa till jobbet 08.05 kliver in i grupprummet, hämtar bil nyckel o telefon o åker iväg... *puh* stress nivån HÖG!
Ringer chefen o säger att jag tog lite friskvård på morgon....
Summan av kardemumman: Var aldrig duktig på morgon innan jobbet...Det straffar sig...
Fredag morgon, snön har fallit från himmlen o blåsten har hjälp till med att virvla omkring den på precis de ställen man inte vill ha snön...Men men, jag får ju inte bestämma.
Jag har jobbat delad tur idag så på morgon tänkte jag att om jag är smart o förbereder lite inför senare idag dvs skotta upp infarten så jag kan ställa jobbarbilen på värmning när jag har mina timmar.
Jag satte igång brödrosten o fixade min c-vitamin brus, ställde fram mina piller o tänkte: "Jag tar bara på mig morgonrocken o byxorna under jackan + powerskor, mössa o vantar, det var ju gode varmt bara -4, då klarar jag mig för att skotta lite o hämta tidningen".
Vid det här laget hade även Patrik kravlat sig upp (alltid 5min innan bussen går...) Han fick en puss o vi sa hejdå.
Jag gick ut o började skotta, glad i hågen o helt lyrisk över den vackra vita snön som låg på marken!
Tänkte att det var ju skönt att börja morgonen med lite fysikskt arbete :)
Patrik kommer ut o vi säger hejdå en gång till, jag fortsätter o skottar...När jag väl är klar går jag o hämtar tidningen o då åker Patriks jobbarbuss förbi.
Jag går mot vårat hus som ser så underbart mysigt ut med alla julbelysningar o den vita snön som är uppefter väggarna o på fönstren, såååå underbart!!
Sparkar av mig snön från skorna.
Tar i handtaget på dörren...Hmmm...har den frusit fast? (den brukar göra det...)
Tar en gång till i hadtaget...Men va fan... DÖRREN ÄR JU LÅST!!!
VAD I HELVETE!
JÄVLA PATRIK!
Inga nycklar o INGEN MOBIL!
Känner i nuläget hur gråten kokmmer smygandes...Jag blir förbannad....Jag skrattar...Jag gråter igen...
WHAT TO DO?!??
Jag går mot min morbror som bor tre hus bort, men kommer på att han har ju nyss körtförbi o hälsat, hans fru ligger nog o sover för det ser mörkt ut...
Hmm...Mamma har ju en extra nyckel, men givetvis är hon ju i Piteå, JÄVLA FUCKING MURPHYS LAG!!
Hmm...Mammas grannar Sara o Mange har en extranyckel till mamma...Jag springer o hoppas på att de inte hunnit fara på jobbet!
Tänker er: Jag löpandes i min fina blåa morgonrock, mintgröna mjukisbyxor, en kärring jacka o powerskor, kände mig ungefär lika elegant som en elefant! (rimma kan jag oxå :))
Ni måste även tänka er att det var ju inte plogat....ganska mycket snö och jag HATAR att springa, det är jobbigt!
Nu börjar jag närma mig ängsvägen, gråten i halsen, men det känns bra mycket bra.
Nu är det bara att hoppas att nån är hemma!
Det är låst...men jag knackar o ber till gud att nån ska öppna!
O ja! Mange är hemma =LYCKA!
Får låna telefonen för att ringa Patrik.
"DU HAR LÅST UT MIG!"
"Å fan..." får jag till svar...
"Ja det är väl det minsta man kan säga!"
Han får ju helt enkelt åka klart buss till RFN (givetvis, han kan ju inte gå till Vistträsk då får jag ju vänta hela helgen...) För att låna en bil så han kan komma o låsa upp dörren.
Nu är alltså klockan ca 06.50, jag börjar 07.30 som tur är!
Får låna mammas nyckel så jag kan ringa jobbet...Söta rara Kristina svarar, när hon hör vad jag har för ursäkt till att jag kommer försent så nästan dör hon av skratt! Vid det här laget har jag själv börjat lite smått (LITE smått) tycka att det hela är LITE komiskt...
07.15 Ringer mannen i mitt liv o säger att han åker... Trodde ju att han hade gjort det för länge sen men icket... Lovar att detta var den längst halvtimmen i mitt liv!
07.50 ÄNTLIGEN HEMMA IGEN!
Snabbt på med kläder, slänga i mig piller o mackan, borsta tänder, på med alla ytterkläder, halvspringa till jobbet 08.05 kliver in i grupprummet, hämtar bil nyckel o telefon o åker iväg... *puh* stress nivån HÖG!
Ringer chefen o säger att jag tog lite friskvård på morgon....
Summan av kardemumman: Var aldrig duktig på morgon innan jobbet...Det straffar sig...
